Cirkelns tyska omslag?

Så här kan det gå när man googlar sig själv:

Man hittar den här bloggen som tipsar om den här omröstningen.

Vårt tyska förlag Dressler vill alltså hjälp med att välja omslag till den tyska utgåvan till Cirkeln. Trevligt nog verkar de tyska läsarna ha samma smak som Mats och jag för vi gillade - utan tvekan - nummer ett, det som ni ser ovan.

UPPDATERING: Omröstningen är stängd och omslaget ovan var mest populärt. Jag vet dock inte om det är helt avgjort än, förlaget kanske har annat att ta hänsyn till också.

En fråga från författarna

I dag har Mats och jag ställt en fråga till läsarna på Cirkelns Facebooksida och vi är mycket nyfikna på svaren!

Gå gärna in och titta här!

Bokbloggare för Afrika

Hörni, gå in och ta del av Bokmanias fina initiativ. Om ni inte orkar klicka vidare ta bara fram mobilen och gör så här:

För att skänka pengar till Röda korset:
Messa AKUT TORKA till 72 900 för att skänka 100 kr.

För att skänka pengar till Rädda barnen:
skicka 10KATASTROF (10 kr) eller KATASTROF (50 kr) eller BARN (200 kr) till 72950

För att skänka pengar till FN-organisationen UNHCR:
SMS:a till 72970
För att ge 100 kr, SMS:a FLYKTING
För att ge 50 kr, SMS:a FLYKTING 50

Jag vill även lägga till Läkare utan gränser:
Sms:a LIV till 72 970 (50 kr)

Information om bank/plusgiro finns om du klickar vidare på länkarna.

Enligt O tipsar även om Sticka till Afrika.

Kopiera gärna det här blogginlägget rakt av och sprid det vidare! 

Mitt huvud snurrar av toner

Jag skriver och jag skriver och lyssnar på:

Ljuvliga Little Dragons nya album Ritual Union. Jag har inte hunnit lyssna in mig riktigt, men hittills gillar jag den mycket

Underbara Lovelife med Lush. Nittiotalstemat fortsätter här på bloggen, som ni märker.

För nyfikenheten och allmänbildningens skull: Spotifys spellista över de Mercurynominerade.

Nu ska jag skriva vidare! Det är väldigt spännande just nu. Farliga saker händer ... Och den här låten (av Anna Calvi) passar väldigt bra in:

Skrivet, spanat, lyssnat, läst

I dag blir en stor skrivdag för mig. Mats och jag håller på att avsluta det som blir del II av Eld och allt är väldigt dramatiskt och spännande. Och de kapitel som jag ska jobba med i dag är väldigt viktiga, minst sagt. De utgör inte bara en dramaturgisk mittpunkt i bok två, utan en mittpunkt i hela trilogin.

Mats och jag har ju alltid hajpat vårt samarbete i intervjuer. Men vi är överens om att det funkar ännu bättre nu när vi skriver bok två. Vi är så mycket snabbare på att komma på bra idéer och att uppfatta när något inte funkar. Nu kan vi karaktärerna och världen på ett helt annat sätt än när vi skrev första boken. Och så har vi hittat vårt gemensamma språk. Det känns så otroligt tryggt och roligt att jobba med Mats. Om jag vore en amerikansk popstjärna skulle jag säga: "I feel so blessed." För det gör jag. (Även om jag avskyr just det amerikanska popstjärneuttrycket.)

Som vi redan har rapporterat på Facebooksidan så har vi skrivit cirka 300 sidor och har ungefär lika mycket kvar att skriva. Just nu känns det som om Eld är mer spännande än Cirkeln, men det är nog en väldigt subjektiv uppfattning. Jag är ju mitt uppe i utforskandet nu. Vi har ju en plan för vad som ska hända, men det kommer definitivt att dyka upp sådant som överraskar oss under resans gång.

Hur som helst. Här kommer några spaningar:

I torsdags, precis innan jag försvann in i en nätlös tillvaro, upptäckte jag att Cirkeln har två stycken fanbloggar. Sjukt roligt! Här är Cirkeln Sweden, som har hållit på ända sedan april (de har en Facebooksida också)! Och så Cirkelnbloggen som startade i förra veckan. Det är så otroligt roligt att se, jag hoppas att de får många aktiva läsare och orkar blogga vidare. Det är ju ofta lite segt i början vet jag av egen erfarenhet, det kan ju kännas som om man står och skriker rakt ut i rymden ... Jag har länkat till dem i högerfältet under Cirkeln-bilden också. Om du hittar en annan fanblogg eller startar en egen så kan du tipsa om den här eller på Cirkelns Facebooksida!

I söndags såg jag för första gången någon som läste Cirkeln på stan! Det var en kvinna på pendeltåget. Hon såg hyfsat uppslukad ut, hoppas hon gillade boken. Det var ett mäktigt ögonblick.

Och så har jag missat två saker:

Cirkelns tvåårsjubileum! Den 16:e juli 2009 fikade Mats och jag på Vurma, Hornstull och Mats yttrade de magiska orden: "Tänk om de är häxor!", varpå jag skrek "Det ska bli en trilogi och det ska vara TJOCKA böcker!". Ack ja, så naiva vi var.

Och så har jag ju alldeles glömt bort att berätta om Peter Bergtings projekt - Fantasyforum. Gå in och läs och diskutera!

Sist men inte minst:

Jag har läst - och läser just nu - några riktigt, riktigt bra böcker som jag kommer att tipsa om framöver.

Men tills dess får ni nöja er med det som är dagens låt för mig, "a blast from the past", som man säger (tack Hanet, för påminnelsen om The Go-Go's!).

Uppdatering: Skräddarn tipsar om den här fina covern på samma låt.

Verkligheten

Det här är ju en blogg om fiktion och författande, men nu kommer ett undantag.

Jag har varit nätlös sedan i torsdags kväll och därför har jag inte skrivit något rörande terrordåden i Norge. Jag tänker inte gå in på analyser - det finns det andra som gör bättre - men en sak vill jag säga:

Jag tycker det är fint med twibbons. Det är glädjande att det finns så mycket empati, och att så många vill ta ställning mot extremism och för det demokratiska samhället.

Men som många andra har skrivit före mig - gör något också.

Låt den medkänsla och ilska som du känner leda till något konkret. Några förslag på vad du kan göra:

- Om det finns något demokratiskt parti eller ungdomsförbund som du känner att du sympatiserar med - gå med. Engagera dig.

- Om du inte känner dig hemma bland de politiska partierna, så finns det andra organisationer att stötta och/eller engagera sig i. Titta in på Volontärbyrån. Teckna en prenumeration på tidningen Expo eller stöd stiftelsen bakom tidningen. Om du är mellan 13 och 25 så kan du gå med i Ungdom mot rasism. Röda korsets ungdomsförbund är ett annat alternativ.

Man kanske inte alltid orkar/har möjlighet vara aktivt engagerad - då kan man vara det i perioder. Och ett passivt medlemskap är bättre än inget!

Och om du inte har orken/möjligheten - skänk pengar till de som har!

Och har du inte möjlighet att skänka pengar - gå med i alla listgrupper du kan hitta - Amnesty, Avaaz och AllOut är bara några exempel på grupper som jobbar med listaktioner. Din namnteckning är värdefull.

För att citera Liza på ... like a bad girl should:

"Alla kommer att se terroristens egna pressbilder, läsa hans sista ödesmättade facbookstatus och läsa hans bok. Han kommer delvis att lyckas med sin PR-kupp. Så hedra Norge genom att göra precis det Stoltenberg bad om: svara med mer demokrati och mer debatt."

Jag kommer också att hålla en tyst minut i dag. Men sprid också uppmaningen till åtminstone en konkret handling. För mig blev det en prenumeration på Expo (bättre sent än aldrig!). Vad blir det för dig?

<3

P.S. Några andra länkar:

Julia Skott har tagit upp något som jag också reagerade på.

Och genom Gustav Almestad hittade jag den här observationen, som jag tycker är värd att reflektera över.

Underbara Clara har skrivit något tänkvärt om det bl.a. här.

Uppdatering: Läs även det här inlägget av Anna-Stina på Bibliobuster!

Ahh, tonårsnostalgi ...

Senaste gången vi hade träff med vår lilla filmklubb så visade H. exempel på olika typer av förtexter och inledningar. Bland annat den från Baz Luhrmanns Romeo + Juliet (1996). Halva filmklubben, undertecknad inräknad, började genast kvida av nostalgi.

Jag har inte sett filmen i fråga på många år, men bara förtexterna rörde upp enormt starka minnen från mina sena tonår. Jag mindes när jag lyssnade på soundtracket hemma hos en kompis (jag var så sjukt glad över att mina favoriter Stina Nordenstam, Radiohead och The Cardigans var med). Jag kom ihåg när jag den första gången på bio, lite senare än alla andra, och försökte gilla den lagom mycket. För jag var ju faktiskt inget hysteriskt Leo-fan.

Men även om jag försökte vara svår och distanserad så älskade jag ju filmen innerst inne, antagligen just för att den är motsatsen till allt det där. Filmen Romeo + Juliet är hela tiden för mycket - den svämmar över av färger, musik, coola poser och känslor. Som det känns att vara tonåring ungefär ...

Jag har ett lite speciellt förhållande till Romeo & Julia - det är den pjäs som jag har läst och sett flest gånger. Som specialarbete i gymnasiet skrev och satte jag upp en pjäs som var en "vad hände sedan"-historia där Romeos första kärlek (som han går och gnölar över i början av pjäsen) Rosaline och hans undanskuffade kusin Benvolio hade huvudrollerna. (Det är väl bara när man är arton som man vågar sig på att skriva en fortsättning på en Shakespearepjäs, dock inte på vers ...) Senast såg jag den på Dramaten, det var en sevärd uppsättning faktiskt.

Nu är en ny filmatisering på gång i regi av Carlo Carlei och manus av Julian Fellowes. Med Hailee Steinfield som Juliet, okända Douglas Booth som Romeo och Ed "Chuck Bass" Westwick som Tybalt. Let Me In och The Road-skådisen Kodi Smit McPhee ska tydligen spela ovan nämnda Benvolio och Holly Hunter amman (!).

Men jag svävar ut. Här är en scen från 90-talsversionen (tyvärr hittade jag inte förtexterna på YouTube):

Halvnöjd med Halfhead

Välkommen till framtidens Glasgow. Tro mig, det var bättre förr. Vädret varierar mellan outhärdlig hetta och monsunperioder. Hundratusentals människor bor inklämda i gigantiska hyreshuskomplex. Mänskligheten gör sitt bästa för att fly verkligheten med hjälp av avancerade virtual reality-spel och droger. Grova brottslingar sätts inte i fängelse längre. I stället utsätts de för "halfheading". Jag vill inte avslöja exakt vad det innebär, för det förtar chockeffekten i första kapitlet, men låt oss säga att det innefattar ett slags lobotomering i kombination med fasansfull vanställning.

Romanens författare - Stuart B. MacBride - skriver annars samtidsdeckare, då utan ett "B". Han debuterade 2005 med Cold Granite - den första av hans Logan McRae-böcker. Men enligt Wikipedia skrev MacBride Halfhead redan innan han påbörjade McRae-serien. Det var tack vare Halfhead som han fick sitt förlagskontrakt. Av olika skäl kom dock boken inte ut förrän 2009, många redigeringsvändor senare.

Halfhead är en skräckelthriller som utspelar sig i framtiden. Första kapitlet fick mig att må fysiskt illa. "Hur sjutton ska jag klara av att läsa klart den här boken?" tänkte jag och kände mig lite som när jag fick höra talas om handlingen i den här filmen. Men jag ville läsa vidare. För första kapitlet är inte "bara" äckligt, det är suggestivt och skickligt skrivet.

I korta drag handlar boken om snuten Will Hunter som lider av diverse trauman på grund av Hemska Saker I Hans Förflutna. Parallellt med hans snutande får vi följa seriemördaren Dr. Fiona Westfield som vaknar upp som ett halvhuvud. Något som borde vara omöjligt. Men det är inte mycket som är omöjligt för Dr. Westfield, som får Hannibal Lecter att likna en nybörjare.

Det här är en svår recension att skriva, för jag har så blandade känslor kring den här boken. Jag börjar med det jag gillade:

När MacBride är som bäst skriver han suggestivt och effektivt och får en att må riktigt dåligt. Om han inte hade tillfört en stor skopa nattsvart humor så hade jag nog inte klarat av att läsa klart. Över huvud taget känns det som om boken är skriven med riktigt gott humör. MacBride använder sig mycket av thrillerklichéer och ganska ofta funkar det för det är gjort med glimten i ögat. Några oförutsägbara vändningar bjuds det också på.

Idéerna kring "halvhuvudena"känns unika, spännande och genuint obehagliga.

En detalj som jag gillade är att samhället inte är heteronormativt.

Jag älskade de hotfulla förortskomplexen kring Monstrosity Square. Bara namnet liksom! Monstrosity Square! Jag får rysningar. Candyman möter ond blodig framtid Jag hade förhoppningar om att mer av boken skulle utspela sig där. Tyvärr gör den inte. Och det leder oss in på det jag inte gillade.

Tyvärr tappade blev jag mer och mer ointresserad av boken ju längre jag läste. Klichéerna började eka tomt, berättelsen stannade av och intrigen började spreta. Halfhead börjar som en bok (science fiction + crime) och slutar som en annan (seriemördare vs. snut + action). Och jag gillade den första boken.

Denna tudelning kan delvis härledas till att Will Hunter har ett trauma för mycket. Boken tar avstamp i hans ångest över sina erfarenheter vid Monstrosity Square under de så kallade VR-upploppen. Så långt är allt gott och väl. Men sedan visar det sig att Hunter bär på ytterligare ett trauma som ska upp till ytan. Och det är av det absolut mest förutsägbara slaget. Markera för att läsa spoiler nedan:

Självklart har Dr. Westfield haft ihjäl Hunters hustru. Eller åtminstone indirekt. När Hunter började få ångest i samband med att Dr. Westfield började härja igen, så fick jag en idé om att DE TVÅ kanske hade varit gifta en gång i tiden. Det hade verkligen varit en spännande - och (så vitt jag kan se) originell - intrig. Men icke sa nicke. Det är Stuffed in the Fridge. 

Ett annat problem är att MacBride blir lite väl förtjust i Dr. Fiona Westfield. Man kan nästan höra honom sitta och småskrocka åt och förtjust äcklas av hennes påfund. Hennes kapitel har samma driv rakt igenom medan Hunters blir tråkigare och tråkigare.

Kanske är det helt enkelt så att denna tudelade roman faktiskt hade mått bäst av att faktiskt klyvas i två böcker? En som handlade om Hunter och VR-upploppen/höghuskomplexen och en som handlade om Hunter och Dr. W? Jag önskar att det hade gått till på det viset, för då hade jag kunnat läsa den första boken och struntat i den andra. För jag gillar inte seriemördarböcker. Observera att detta inte är ett fördömande av genren som helhet, utan det handlar bara om min smak. Och det finns förstås undantag. Jag gillar - till och med älskar - vissa böcker trots att det figurerar seriemördare i dem.

Däremot finns det andra böcker i andra genrer som jag kan läsa och älska, trots att jag ser uppenbara fel och brister i dem. Jag tror att Halfhead är en sådan bok för de som gillar seriemördarlitt.

Själv lägger jag ifrån mig boken halvnöjd. Men det jag gillade, gillade jag verkligen.

Drömmarnas berg tyckte ungefär som jag, liten spoilervarning dock. Här är recensionen.

Feuerzeug var däremot helt såld, men så älskar hon också seriemördarböcker, vilket bekräftar min teori. Här är hennes recension.

Firefly + Art Nouveau = SANT

Det var Kim W Andersson som tipsade. Det tackar jag för. Klicka för större bilder!

Här hittade Kim dem - de finns även i en annan version med alla fyra utom Saffron.

Nyårslöften - halvtidsrapport

Jag har ju lite lagt ner allt det där med listor och dant. Under det här året började de stressa mig mer än vad de inspirerade mig. Jag kände inte att jag längre ville redovisa allt jag läser och ser. Så kan det gå.

Men jag hade ju faktiskt en massa storstilade nyårslöften i början av året, och nu tänkte jag att det kunde vara kul att göra en liten halvtidsrapport (även om det, om man ska vara korrekt, har gått mer än 50% av 2011 ...).

Mina litterära nyårslöften var:

1. "Köpstopp till och med 15 april."
Det gick ju faktiskt hyfsat. Jag lyckades hålla mig ända tills den 22:a mars! Om någon är intresserad så har jag hittills bara läst en av de tre böcker jag köpte då - Shiver. Tyvärr var den inte min tekopp. Jag gav bort den till ett ställe dit tonåringar går. Boken är dock sjukt snygg.

2. "Läsa fler novellsamlingar/novellantologier och fackböcker, samt att läsa om oftare."
Jag har hittills läst tre novellsamlingar och fem fackböcker. Jag känner dock att novellerna kommer starkt nu. När det läser omläsningar så har jag läst om två "vanliga" romaner och fem serieromaner.

3. "Läsa minst 100 böcker."
Hittills har jag läst 51 böcker, så det ser ju faktiskt ut som om det skulle kunna gå vägen.

Bonuslöfte: "Läsa mer i SF Masterworks-serien för där har jag alldeles kommit av mig."
Hittills har jag bara läst en i år.

Och så till mina filmiska löften:

1. "Jag lovar att mer eller mindre bo på Cinemateket."
Jo, men det gjorde jag ju typ. Jag såg 23 filmer där under perioden januari-maj.

2. "Precis som med böckerna tänker jag ha köpstopp på filmer fram till påsk. Men hyrfilm är okej."
Jag har inte köpt film på evigheter, känns det som. Minns inte när jag gjorde det senast. Däremot har jag hyrt en hel del.

3. "Bara för skojs skull tänker jag se om jag kan komma över 200 sedda filmer i år."
Hittills har jag (inklusive omsedda filmer) sett 80 filmer, så det är ju inte omöjligt.

En lite deppig sak är att jag inte sedan i januari har sett en enda film som jag tyckte var värd en femma (då menar jag bland filmer som jag har sett för första gången, för jag har sett om flera gamla favoriter och klassiker). Då var det Pianisten och Winter´s Bone som jag var imponerad av. Skulle gärna vilja bli så knockad snart igen.

He-Man är (med undantag av några MST3K-filmer) fortfarande det sämsta jag har sett i år. Men Hatchet kom faktiskt inte långt efter.

Fiktionstyper

TV Tropes är en väldigt underhållande wiki. Vet inte hur man bäst översätter "trope". "Typ" kanske fungerar? För det är inte klichéer som presenteras i wikin.

What is this about? This wiki is a catalog of the tricks of the trade for writing fiction.

Tropes are devices and conventions that a writer can reasonably rely on as being present in the audience members' minds and expectations. On the whole, tropes are not clichés. The word clichéd means "stereotyped and trite." In other words, dull and uninteresting. We are not looking for dull and uninteresting entries. We are here to recognize tropes and play with them, not to make fun of them.

Nedan finns länkar till några exempel på artiklar. Inspiration, reflektion och igenkännande leenden utlovas!

Dawson Casting
Big Bad
Quirky Miniboss Squad
Beauty Equals Goodness

Creepy Child
Sensible Heroes, Skimpy Villains
Face Heel Turn
Evil is Sexy

It's a Costume Party, I Swear

Spoiled Sweet

Hollywood Nerd

Genre Blindness

Reality is Unrealistic

Helskärmsläge ftw!

Efter tusen år har jag upptäckt hur fantastiskt helskärmsläget i Word är (lustigt nog så jag just att Annika också tipsar om det på sin blogg).

Perfekt när man har svårt att koncentrera sig på texten och vill kolla mejlen i stället. Perfekt när man vill läsa igenom det man har skrivit också, näst bäst efter att skriva ut och läsa på papper (vilket ju alltid är det bästa).

Och ja, det är första sidan av Eld som ni ser.

Varde mörker!

Dubbelt så kul med Star Wars

Nu är det dags för lite Star Wars-nonsens (igen).

Karin Waller lade upp den här länken på Facebook. M kontrade genast med försäljningsvideon:



Och mer från Oskar Källner, om hur Star Wars IV borde ha slutat:



Jag ska inte hemfalla åt att bara lägga upp videoklipp här, men just nu är det lite för mycket med Eld för att jag ska orka blogga mer utförligt.

Dubbelt så kul med LOTR

Två roliga Sagan om ringen-klipp på en och samma dag, då måste man ju blogga:

Från Drömmarnas berg:



Från Oskar Källner på Debutantbloggen:

Utopis sommarnummer

Nedan kan ni beskåda det tjusiga omslaget signerat Elin Fahlstedt (här berättar hon om idén till bilden).

Tidningen, som kommer ut under juli, innehåller en novell som jag har skrivit. Evig sommar heter den och handlar om rymdskepp, främmande planeter och ond bråd död. Karl Johnsson har gjort de skitsnygga illustrationerna. 

Om du inte har tecknat en prenumeration på Utopi än så rekommenderar jag verkligen att du gör det. Sommarnumret ser ut att bli underbart, och som perifier utopist har jag även viss inblick i höstnumrens innehåll. De kommer att bli fantastiska.

Filmhelg!

Det har varit öken på filmtittarfronten under maj och juni (åtminstone jämförelsevis). Men nu har jag kommit igång. Den här veckan har jag sett:

Hellraiser II (såg om)
Hatchet
Franklyn
True Grit 
Machete

I dag har dessutom vår filmklubb Gort heldagsträff. Vi inleder med att H visar sina förtextfavoriter (hon samlar på dem) och sedan kör vi alla tre Evil Dead-filmerna.

Slutligen bjuder jag på dessa små pärlor som H. tipsade om:

Se där - ett Cirkelntest!

Någon skrev här på bloggen att det hade stått om Cirkeln i tidningen Frida. Självklart var jag tvungen att undersöka detta närmare. Och mycket riktigt! 

Det var en minst sagt märklig - och mäktig - känsla att se detta. Särskilt i kombination med att jag såg att vi låg tvåa på Science fictionbokhandelns svenska topplista. Som Mats sa - "då har vi nått ut till både tonåringar och fantasyälskare (och tonåringar som är fantasyälskare)". Det känns så fint.

En liten varning gällande testet - det finns med en stor spoiler. Så om du inte har läst boken och hatar att få saker avslöjade innan du gör det, spara testet till senare. Och allt är förstås Frida-tidningens fria tolkning av våra karaktärer.

Jag kommer att skriva lite om min tripp till Göteborg också, men det dröjer nog ett tag. 

Trevlig helg, fina ni!

Saftig vampyrsamling

Det var hyfsat länge sedan jag läste en vampyrbok. Det har inte ens blivit av att läsa sista delen i Vampire Academy-serien.

Men nu ser det ut att bli en del vampyrer i sommar. Till exempel så ska ju Elitistmörkerklubben a.k.a. bokcirkeln A Perfect Circle, ta sig an Salem's Lot (Dark Places-Helena fick välja bok - läs om hennes resonemang här). Jag ser väldigt mycket fram det, för jag har ju faktiskt bara läst Carrie av Kingen (försökte med The Dark Half en gång men gav upp efter tjugo sidor, fast jag gillade idén).

I våras såg jag Teeth - Vampire Tales bland Science fiction-bokhandelns nyheter och blev nyfiken. En antologi med Y.A.-vampyrberättelser av författare som Neil Gaiman och Holly Black. Det gick inte att motstå.

Bokens redaktörer Ellen Datlow och Terri Windling är kända (och prisbelönta) för sin fingertoppskänsla när det gäller att sätta ihop antologier. Och det med rätta. För jag läste ut boken på ett dygn, utan att tröttna det minsta på våra blodtörstiga vänner. Och då är det ändå en samling på 440 sidor med 19 berättelser.

Datlow och Windling har samlat ett gäng författare som vrider och vänder på vampyrmyten. I huvudrollerna finns både vampyrer och deras offer. Överlag är det en väldigt jämn samling, och även i de noveller som jag inte gillade så mycket så fanns det intressanta idéer. Här är några favoriter:

Late Bloomer - Suzy McKee Charnas (som har skrivit fantastiska The Vampire Tapestry (sv. tit. Gästspel av vampyr)). En novell där vampyrers förhållande till konst och antikviteter står i centrum.

Flying av Delia Sherman. Cirkus + vampyrer = sant.

Sunbleached av Nathan Ballingrud. En väldigt mörk berättelse om en pojke som hittar en vampyr under sitt hus.

Baby av Kathe Koja. I mitt tycke den mest udda och obehagliga novellen i hela samlingen.

The Perfect Dinner Party av Cassandra Clare och Holly Black. Väldigt välskriven, underhållande och mörk.

History av Ellen Kushner. En lågmäld novell om en historiestuderande som dejtar en vampyr.

Samtliga författare bjuder på stor uppfinningsrikedom och berättarglädje när de utforskar vampyrers relationer, samhällen och förhållande till sin föda.

En spaning: Bilden av vampyren som humaniserad och/eller aristokrat spökar visserligen i några av berättelserna, och i ett par är den riktigt närvarande. Men de flesta av vampyrerna i Teeth är och/eller 1) monster och/eller 2) sociala outcasts - vagabonder, fattiga, hemlösa och trasiga - både fysiskt och psykiskt (detta gäller iofs även för de mänskliga huvudpersonerna).

En sista sak. Jag fick en aha-upplevelse när jag läste Teeth:

Jag älskar antologier. Jag tycker så klart om novellsamlingar också, men det är något extra fantastiskt med en välkomponerad samling olika berättelser, av olika författare. Som ett dignande smörgåsbord - i detta fall av deppiga tonåringar, förföriska vampyrer, ironi, poesi och ond bråd död.

Rekommenderas varmt till alla vampyrälskare där ute! (Jag vet att ni är några stycken)

P.S. Tyvärr bidrog Neil Gaiman bara med en liten dikt så spring inte och köp antologin för hans skull. Lite fult att sätta honom på omslaget, även om jag förstår varför ...

Eurocon, fanintolerans och svensk fantastik

Det finns för mycket att skriva. För många att hylla. Jag kan börja med att tacka arrangörerna för att jag fick vara en del av programmet - det var en stor och fin upplevelse. Tack!

Nu till några av mina intryck. (Egentligen skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om det här, men jag måste begränsa mig.)

1) Det var en oerhört intensiv upplevelse. Jag hade behövt ta ledigt efteråt för jag var helt slut i flera dagar.

2) Jag träffade så många intressanta och trevliga människor - kongressbesökare och andra författare. När det gäller den sistnämnda gruppen har jag nämnt många av dem i tidigare Euroconinlägg. Jag måste dock särskilt lyfta fram Nene Ormes och det fina gänget Karin Waller, Karin Tidbeck och Jenny Milewski. De fick mig att vilja emigrera till Skåne. Kari Sperring var också väldigt trevlig och hade mycket intressant att säga om kelter. Det var även roligt att få chansen att hälsa på "bloggbekanta" som Oskar Källner, Pål Eggert och Åka.

3) Jag såg många intressanta paneler och missade ännu fler. Två av höjdpunkterna var när Nene Ormes intervjuade Elizabeth Bear, samt Bears Guest of Honour-tal där hon talade om vikten av mångfald inom fantastikgenrerna. Till skillnad från "the Golden Age of sci fi" utnämnde hon vår tid till "the Rainbow Age of sci fi".

Det var ett riktigt brandtal där Bear uppmanade gamla sf-fans att inte se ner på nya sf-fans, sf-fans att inte se ner på fantasy-fans och fantasy-fans att inte förakta paranormal romance-läsare. Och så vidare. Bear menade till exempel - hör och häpna - att man både kan vara kritisk mot Twilight och samtidigt ge Stephenie Meyer cred för det hon gör bra. Och framför allt ha förståelse för vad fansen gillar med böckerna. Det var ett väldigt peppande tal. Och tyvärr väldigt nödvändigt av att döma av vissa attityder ...

4) Panelerna som jag var med i var trevliga. I den som hette How to Become a Published Writer? hade jag en känsla av att vi var för många paneldeltagare, men jag vet inte om publiken upplevde det annorlunda. Barn och ungdomspanelen var lyckad, tyckte jag. Som ni ser var jag i fint sällskap.

F.v: Mattias Lönnebo, Lotta Olivecrona, Peter Bergting, moi och Niklas Krog.

Jag klarade min första högläsning och frågestunden var väldigt mysig. Jag hade oroat mig för att ingen skulle komma, men jag hade tur. Det var "bara" andra science fiction-punkter på programmet så fantasynördarna kunde lyssna på mig. Jag vet att andra författare - både svenska och internationella - var hårt drabbade av publikbrist. Själv önskar jag att jag hade hunnit lyssna på fler.

Utopipanelen var otroligt rolig och stimulerande. Vi hade kul och det verkade som om publiken hade det också, av att döma av reaktionerna och responsen efteråt. Jag tror att det funkade så bra eftersom Kim, Fabian och jag hade haft en chans att snacka ihop oss innan.

Det har ju varit en del prat om "pendlar" som svänger, men jag tyckte att vi fick fram en viktig nyansering under panelen.

Det handlar inte om att den svenska seriescenen ska förvandlas totalt från en där realistiska och politiska serier dominerar, till en där fantastisk-serier tar det största utrymmet. Det handlar om att skapa ett utrymme för både och - och framför allt: kontinuitet i den svenska fantastisktraditionen. Där hoppas jag verkligen att Utopi kan komma att spela en stor roll - för serier så klart, men även för litteraturen (mer om det framöver).

Under hela våren har det pratats om att det kommer en "fantastikvåg" nu, att det är en "trend". Det hoppas jag verkligen inte att det är. Det här är inte första gången som svenskar läser skräck, fantasy och science fiction (tänk bara på när alla hade en samling Stephen King-böcker på nattduksbordet). Däremot är det första gången som svenska författare på bred front skriver i de genrerna.

Ord som "pendel" och "trend" implicerar att det kommer att ske en svängning igen, att genrerna kommer att bli omoderna och impopulära. Jag tror att den svenska fantastisken är här för att stanna. Var och varannan tonåring sitter just nu och drömmer om att skriva en fantasybok. Och en hel del av dem kommer att göra det.

Kimpa, Fabbe och jag.

5) Det var fantastiskt roligt och jag ser fram emot nästa kongress/konvent. Många pratade om att åka till Åcon. Känner mig väldigt frestad.

Sett på lunchrasten.

Vissa böcker ångrar man så mycket att man inte köpte ...

Coola Kim styrde och ställde vid Utopibordet. Fabian och
Kalle J var också där.

Karin Wallers tatuering.

Trevliga Steven Savile och M.D. Lachlan (som egentligen
heter Mark Barrowcliffe).

Så här glad blir man av att träffa Nene Ormes.

Maria Nygård ftw!

Karin Tidbeck, jag, Jenny Milewski, Karin Waller och
Nene Ormes smidde planer.

Här är några andra som har skrivit om Eurocon.

Aningen Udd
Any Moment Called Now
Boktimmen
Den mariga
Drömmarnas berg
Feuerzeug
Kristina Hård
Lazy's Library
Maria på UNT
Nene Ormes
Oskar Källnér
Peter Bergting
Socialistsimon

Brave?

Som helggodis får ni trailern till Pixars kommande fantasyepos.



Min första känsla var att jag längtade efter att spela Zelda och Shadow of the Colossus. (När ska jag hinna spela tevespel?! När?!). Vet inte om det är ett positivt eller negativt betyg i sammanhanget ... Men lite nyfiken blir jag allt och då är jag ändå inte något Pixar-fan.

Vad tycker ni? Äkta enhörning eller mulåsna med papphorn?