torsdagen den 31:e mars 2011

Cirkeln blir film, står det i DN!

UPPDATERING om Cirkeln-filmen från 24 februari 2012:

Det här är ett brev till alla Cirkeln-läsare, från oss båda, Mats och Sara.

Det är ett brev som känns mycket sorgligt att behöva skriva.

Vi kan inte längre stötta filmbolaget Filmlances utveckling av Cirkeln-filmen.

Vi kan inte gå in på detaljer om varför, men vi känner ett alldeles för stort ansvar gentemot våra läsare och den värld vi har skapat för att kunna stå bakom den här produktionen.

Det här har varit en svår och smärtsam process som har pågått under lång tid och i månadsskiftet januari/februari hade vi inget annat val än att meddela Filmlance att vi inte längre kan stötta filmatiseringen. Sara kommer inte att skriva manus och Levan Akin hälsar att han självklart inte kan regissera en film som författarna inte stödjer. Vi önskar att vi hade kunnat berätta detta för er tidigare, men det har inte varit möjligt.

Alla ni som har sökt till castingen: Vi har varit så otroligt glada över ert engagemang. Er passion har varit en stor inspiration för oss.

Vi önskar att situationen hade sett annorlunda ut.

Vi gör allt vi kan för att värna om det Engelsfors och de karaktärer som vi har skapat, och som vi delar med er, våra läsare.

Mats & Sara

Det finns lite mer info här under Uppdatering 1-4.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I dag är Mats och jag med i D.N Kultur och berättar om Cirkeln och att vi har sålt filmrättigheterna på vår trilogi till Filmlance! Det här har vi varit tvungna att hålla tyst om sedan januari, så det är väldigt roligt att äntligen få berätta.


Filmoptioner säljs ju stup i kvarten och väldigt ofta blir det ingenting. Men vi har redan dragit igång arbetet på ett väldigt bra och spännande sätt, så det känns som om det här faktiskt kan bli av. Tror till och med en cynisk manusförfattare som jag. Just det - jag ska skriva manus också. Och 20th Century Fox har hört av sig angående remakerättigheterna. (På riktigt.)


Uppdatering: Här är länken till artikeln!


onsdagen den 30:e mars 2011

Sucker Punch sucks!

Det är domen på Rotten Tomatoes. Mats tipsade dessutom om den här fina sammanfattningen på Oh No They Didn't.

Och man ska ju inte att inte döma en film utan att ha sett den, men i det här fallet blev jag så förbannad av trailern att jag säger: ha ha ha, rätt åt dig Zack "Perv" Snyder!


Sofia tipsade för övrigt om att Joel Burman ska träffa den flinande typen ovan - och om ni vill kan han ställa en fråga åt er. Gå in här!

Uppdatering: Här är Joels rapport från träffen!

tisdagen den 29:e mars 2011

Årets ALMA-pristagare är ...

... illustratören och författaren Shaun Tan. Nu har jag visserligen inte läst något av honom, men jag blev ändå lite stolt över att åtminstone ha nämnt honom på bloggen tidigare - närmare bestämt här!

Här är motiveringen och lite mer fakta. Grattis Shaun!

Night of the Demon (Curse of the Demon)

Dr. John Holden (Dana Andrews) kommer till Storbritannien från USA för att delta i en kongress om det övernaturliga. Själv är han skeptiker in i ryggmärgen. Men när han möter Karswell (Niall MacGinnis), en excentrisk rik sektledare som hävdar att han har magiska krafter, börjar han tvivla.


Night of the Demon (1957, filmen klipptes om i Staterna och fick titeln Curse of the Demon) är en av de mest stämningsfulla skräckfilmer jag har sett. Filmen är regisserad av Jacques Tourneur som kanske är mest känd för sin mästerliga film noir Out of the Past (1947), samt de Val Lewton-producerade psykologiska skräckfilmerna Cat People (1942) och I Walked with a Zombie (1943).

Night of the Demon är ett snäpp från att vara ett mästerverk. Det enda som sänker den är det otroligt fula monster som producenterna (may they burn in hell for their vicious crimes) tvingade Torneur att ha med. Jag drömmer om att någon ska klippa om filmen så att monstret försvinner en gång för alla. Som det är nu får man blunda.

"You could learn a lot from children. They believe in things in the dark, although we tell them it's not so. Maybe we've been fooling them."
Men även om det är sjukt irriterande med monstret så väger filmens positiva sidor över - med råge. Skräckscenerna är suggestiva och otäcka, Niall MacGinnis är magnifik som Karswell och scenen när han är utklädd till clown på ett barnkalas (se ovan) är oförglömlig. Lägg till det bistra, ondsinta bybor, magiska runor och förbannelser och du får den skräckfilmsfest som är Night of the Demon. 

Betyg: 4+/5- (jag vill se om den snart, då bestämmer jag mig nog för en femma)
Filmen är baserad på novellen Casting the Runes av M. R. James som skrämde slag på mig som barn med sin fruktansvärt otäcka skräckberättelse Wailing Well


Kul kuriosa:

Alla Kate Bush-fans känner nog igen vilken sampling som är hämtad från den här grymma seansscenen:

Smakprov från Cirkeln

Nu kan ni läsa ett smakprov från Cirkeln, närmare bestämt kapitel tre. Ni kan läsa det här!

måndagen den 28:e mars 2011

R.I.P. Diana Wynne Jones

Läste just på Kalles blogg att Diana Wynne Jones gick bort i lungcancer i lördags (26:e mars).

Hon var en av de stora moderna brittiska fantasyförfattarna och skrev både för barn och vuxna.

Som barn älskade jag hennes Hundstjärnan (Dogsbody) (tack för påminnelsen om den boken, Sofia). I vuxen ålder läste jag Charmed Life och The Lives of Christopher Chant, och planerade att läsa resten av serien någon gång i framtiden. Det är alltid ett trist sätt att bli påmind om en författare genom ett dödsfall, men nu lägger jag in en beställning på volym II och III av Chrestomanci-serien.

Det var Wynne Jones som skrev Howl's Moving Castle som Hayao Miyazaki sedermera filmatiserade. Dags att se om den också kanske.

R.I.P. Diana.


Serier, serier, serier ...

Jag har läst en del serier på sistone. Senast var det första volymen av The Invisibles, men den serien kommer att få ett eget inlägg.

Efter att Fabian Göransson skrev om Adèle Blanc-Sec var jag tvungen att låna henne från Serieteket (Eller snarare - jag bad M. att göra det när han var där. Tack, M.). Jag läste första delen - Adele och odjuret. Tyvärr fanns inte del två inne och det var synd. För jag tror att det här är en serie som man måste läsa några album av innan man kommer in i handlingen. Som det var nu blev jag mest förvirrad av intrigen och hade svårt att skilja de mustaschprydda herrarna åt. Men jag gillade atmosfären - och Adèle - och är helt klart villig att ge henne en ny chans.

När jag fick mitt första nummer av Utopi fick jag även med Dödvatten av Lars Krantz. Det är en hiskelig historia om en mans psykiska förfall. Krantz bjuder på en klaustrofobisk och frånstötande värld, med en underton av nattsvart humor. Jag gillade den skarpt.

Eftersom det finns med en fortsättning på Katten och kimonon i Utopi så passade jag på att läsa om denna ljuvliga serie. Klicka på titeln för min gamla recension. Den var ännu bättre vid andra läsningen. Och fortsättningen - Tea Party - är bara ett av hundra skäl till att teckna en prenumeration Utopi.

Uppdatering: Emelie (som lustigt nog är den som har lagt beslag på Adèledelarna jag ville låna) tipsade om att Luc Besson har filmatiserat Adèle. Ett av mina första inlägg här på blogget var en hånattack mot Besson, men jag är beredd att ge gubben en ny chans efter den här trailern.

söndagen den 27:e mars 2011

Veckans söndagsfilm: Ghost World


Jag fortsätter helgens outsidertema.

Ghost World är en bitterljuv och svartsynt komedi om Enid (Thora Birch - läs min sorgesång över henne här) och Rebecca (Scarlett Johansson). De har precis gått ut high school och vi får följa dem under deras första sommar som "vuxna". En sommar som kommer att bjuda på stora överraskningar - och smärtsamma förändringar.

Ghost World är mörkare än de söndagsfilmer som jag hittills har rekommenderat. Men ibland måste man ta sitt mys med en skopa svärta. Och det behövs defintivit lite mörker med tanke på vilket sockervaddsmonster jag planerar att tipsa om nästa gång ...

Filmen är för övrigt baserad på Daniel Clowes serie med samma namn. Den är fantastisk.

lördagen den 26:e mars 2011

Kapitulera omedelbart eller dö - en helt lovely bok

Egentligen är det recensionsdag först på måndag för Kapitulera omedelbart eller dö, men jag kan inte hålla mig. Jag sträckläste boken i veckan, och sedan dess har den svävat som ett litet rosasvart moln ovanför mitt huvud.

Boken handlar om Mary och Lovely som är femton år gamla. De bor i ett trist område och går i en skola där alla är idioter. Men tillsammans skapar de en egen värld fylld av böcker, nagellack, stora tekoppar, indiepop, död och drömmar.

Jag lovar att du redan känner Mary och Lovely. Antingen var du en av dem eller önskade att du vågade vara som de. Eller så var de de två indiedyrkande svarthåriga brudarna som gick i din högstadieklass. De som var så symbiotiskt nära vänner att det var svårt att hålla reda på vem som var vem. Det gick definitivt rykten om att de var kära i varandra.

Debutanten Sanne Näsling är helt och hållet lojal med sina karaktärers perspektiv. Hon har skapat ett eget språk åt dem och sedan släppt dem lösa, låtit dem ta plats sida upp och sida ner i all sin störighet och ljuvlighet.

Mary och Lovely är som högljudda småsystrar till Ghost World-tjejerna. Eller som moderna versioner av Pauline och Juliet från Heavenly Creatures, minus det nattsvarta och med mer humor. Med det menar jag inte att Kapitulera... är fluff, för det finns definitivt smärta, allvar och sorg. Men samtidigt är det så befriande att läsa en skildring av extremt nära tonårsvänskap, utan att den måste sluta i svek, sönderfall och katastrof.

Visst, det är mycket möjligt att Mary och Lovely glider ifrån varandra i gymnasiet. Att Lovelys problem blir för stora för att Mary ska orka, eller att de väljer universitet i olika städer efter studenten, och möts igen som främlingar efter en termin. Eller så flyttar de till i sin lägenhet i huset med den gröna dörren och lever lyckliga i alla sina dar. Jag hoppas på det sistnämnda. 
När jag gått och lagt mig blundar jag och fantiserar om att jag ligger i en körsbärsröd himmelssäng. 
Det känns så verkligt att jag öppnar ögonen. 
Sen blundar jag igen, och då låtsas jag att jag öppnar ögonen. 
Jag blir så jävla förvirrad. 

fredagen den 25:e mars 2011

Röörd

I går var Mats och jag med i radioprogrammet Röör. Det kommer att sändas om två veckor i P4 och jag kommer att påminna om det igen. Här är vi som var med: Ronny Svensson, Lotta Reuterskiöld, Matsy, moi och den fantastiska Gunilla Röör. 


Vi pratade om fiktiv skräck och det var väldigt kul och intressant, framför allt att höra vad Lotta hade att berätta om barn och deras rädslor. Det mäktigaste ögonblicket för Mats och mig var när Gunilla läste högt ur första kapitlet av Cirkeln. Gåshud!

För övrigt så har jag en massa tips och recensioner på gång, men det händer ju så mycket med Cirkeln nu att det blir svårt att skriva om något annat. Dessutom är Mats och jag mitt uppe i skrivandet av Eld ...

Men nästa vecka ska jag debutantblogga på Bokcirklar.se så då kommer det mesta av Cirkeln-snacket hamna där, och det blir plats för lite annat här.

torsdagen den 24:e mars 2011

Glädjen. Kölden. Konsten. Skammen. Triumfen.

Onsdagen var fin och händelserik. Förmiddagen gick i arbetets tecken (och träningsvärkens). Sedan fick vi berätta de glada nyheterna! Därefter åt M. och jag lunch och kollade på första avsnittet av Party Down (mer om det i ett senare inlägg!).

Sedan var det jobb, jobb, jobb innan jag skyndade iväg och anlände med andan i halsen till Åsö Gymnasiums skolgård. Där blev Mats och jag fotograferade till en intervju (även detta kommer jag att berätta mer om senare). Det blåste så in i h-e, men p.g.a. mitt stressade tillstånd kunde jag ändå ta av mig min svarta tältjacka och posera i min tjusiga klänning. När den här bilden togs kunde dock inte min stress värma upp mig längre ...


M. gav ju mig presentkort på medlemsskap på Fotografiska museet. Vi traskade dit och spanade in Sarah Moon-utställningen. Den var mycket sevärd, tycker jag.


Sedan åt vi middag och därefter skuttade jag iväg till Högkvarteret där X-Publishing och Charlie By Kabusa ordnade ett litteraturquiz. 

Jag var i ett riktigt superlag kände jag redan från början, men var ändå lite nervös. Det var ju mitt första litteraturquiz. Den inledande kategorin var "Filmatiseringar". Piece of cake, tänkte jag, och inledde med att påstå inför mitt lag att Carpenter hade regisserat The Dead Zone (allvarligt, vem har inte blandat ihop Carpenter/Craven/Cronenburg någon gång?). Som tur var blev jag rättad. Vad värre var att de sedan visade ett klipp från Fåglarna varpå jag med emfas hävdade att det inte alls var Fåglarna. Jag har alltså en fil. mag. i filmvetenskap om någon har missat det. Skammen. 

Under den rafflande poängräkningen var jag säker på att jag hade sänkt mitt lag med min arrogans. Vi skulle säkert förlora med ett poäng. Fåglarna-poängen. Men icke sa Nicke! Lag Subbkultur vann! Här frossar vi vår finfina loot, som innefattade romaner, tygkassar och anteckningsböcker i Carl Johan De Geer-serien. Allt ett gäng litterära prettobrudar behöver!

Tack, Like A Bad Girl Should, för att du lockade med mig!

onsdagen den 23:e mars 2011

Fler amazing nyheter om The Circle!

Håll i hatten gott folk! Nu får vi nämligen offentliggöra att våra magiska agenter på Grand har sålt World English Rights till Random House i Storbritannien!

Jag får svindel bara jag skriver det. Random House. Random House!

Om allt går vägen säljer de vidare rättigheterna till andra engelskspråkiga territorier. USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland ... Men det är inget som ska tas ut i förskott.

Det som är säkert är: Nästa år kommer alla att prata engelska i Engelsfors!

Passar på att tjata lite igen - gå jättegärna in och gilla vår Facebooksida!

tisdagen den 22:e mars 2011

Stopp för köpstopp

Äh, jag lade ner. Drygt tre veckor tidigare än beräknat. Men jag hade så många böcker som jag kände att jag behövde läsa. För jobbet alltså. Jag måste ju vara uppdaterad. Ehrm ...

I vilket fall som helst så firade jag mitt beslut att falla till föga genom att gå till sf-bokhandeln och handla för lite presentpengar från förr.

Dessa tre titlar slog jag till på:


Thomas Ligotti och Sunshine har jag blivit rekommenderad. Shiver (sv. tit. Frost) har jag läst om så mycket på sistone att jag kände att jag var tvungen att ta reda på vad hajpen handlade om.

En sak om den sistnämnda boken: det här med att texten är blå - är det verkligen så lyckat? Det känns lite  som när det var nytt och hett med färgskrivare, och folk jämt skulle spexa till det och skriva ut texter i färg. Spontant känns det störande för läsningen, men vi får väl se hur det går.

måndagen den 21:e mars 2011

En Game of Thrones-trailer piggar alltid upp!

Det är en grå (åtminstone här i Stockholm) måndag och då kan man behöva trösta sig med en ny Game of Thrones-trailer. Tack, L.!



Ahhh ... Det där var jag som drog en lättnadens suck. Gåshud från början till slut. Jag är såld igen.

Vad tycks, gott folk?

fredagen den 18:e mars 2011

Katniss = Jennifer = bra?

Nu har ju "alla" (jag läste det först hos Bara en sida till) redan bloggat om att Jennifer Lawrence ska spela Katniss i The Hunger Games-filmen. Jag har förstått att alla inte var överförtjusta i Winter's Bone, men jag älskade den och tyckte att Ms. Lawrence gjorde en strålande insats.*

Om man tittar på röda mattan-bilder på Jennifer där hon ser ut som en kalifornisk sommardröm, då kan jag verkligen förstå att man blir förtvivlad. Kolla på henne här i stället:



Och det här med att hon är mörkhårig i böckerna - hon är ju knappast den första skådespelare som färgar håret! Och visst har Katniss grå ögon? Hennes ålder tror jag inte är ett problem - hon är ju knappast en Gabrielle Cateris och i Winter's Bone spelar hon brådmogen tonåring med bravur. 

Däremot blir jag lite orolig för Jennifers hälsa med alla krav på att hon ska banta ner sig för att se mer "utmärglad" ut ... Jag köper nog hellre en mer hälsosam Katniss, än att man måste vara trogen boken till varje pris på den punkten.

Men om hon bestämmer sig för att "go method acting" och leva på rötter i skogen, får man hoppas att hon snarare gör en Christian Bale i The Machinist, och bygger upp sin kropp efteråt, i stället för att vandra samma size 0-väg som ack så många av Hollywoods starlets ...

Här har jag skrivit om Hunger Games-filmatiseringen förut.

Här har jag recenserat The Hunger Games och Catching Fire, och här finns en recension av Mockingjay.

Jag kan även varmt rekommendera Vardagsrebellens inlägg om varför Katniss är en äkta actionhjälte.

Andra bloggar där Katniss-castningen diskuteras är: Bokhora och Reading & Rambling.

Måste lägga till ett litet P.S. här: Katniss i böckerna beskrivs som mörkhårig, med grå ögon och "olivfärgad" hy. Olivfärgad kan ju betyda lite vad som helst, men visst är det extremt trist hur karaktärer nästan alltid "vitifieras" i Hollywood. Så ja, det är en negativ sak med castingen av Lawrence.

*Vrångmannen (som var förtjust) såg den med släktingar från Missouri, läs hans recension här

torsdagen den 17:e mars 2011

Filmrapport: Februari

22. Apflickorna * (Göteborgs filmfestival)
23. Åt skogen
24. The Hitch-Hiker (1953)
25. Le goût des autres *
26. In a Lonely Place * o (Cinemateket)
27. Invasion of the Body Snatchers (1978)
28. Johnny Guitar * o (Cinemateket)
29. Troll 2 * o
30. Catalina Caper
31. Oasis (2002)

Antal sedda filmer: 10
... varav kort/novellfilmer: 0
... varav omsedda filmer: 3
... varav sedda på bio/festival (varav på Cinemateket): 3 (2)
Antal som klarade Bechdeltestet: 5 (50%)

Bäst: Om man räknar filmer som jag har sett tidigare så blir det jämnt skägg mellan Johnny Guitar och In a Lonely Place - två riktiga höjdarfilmer som M och jag dessutom fick avnjuta på stor duk. När det gäller filmer som jag inte hade sett förut tyckte jag bäst om Le goût des autres (I andras ögon).

Sämst: Troll 2 är ju på sätt och vis världens sämsta film, men den är ju så usel att den blir intressant. Därför säger jag Catalina Caper - en riktigt tråkdålig film som bara blev kul i MST3K-versionen.

Särskilt minnesvärd/udda filmupplevelse: Det måste väl vara att se om Troll 2 med resten av Gort, som aldrig hade sett den förut. Nästa gång hoppas vi kunna se Best Worst Movie!


Här finns min filmrapport för januari.

onsdagen den 16:e mars 2011

Svensk steampunk?

Kommer ni ihåg Liza Hermelines supersnygga bosktavshalsband som jag julklappstipsade om i december?

Nu kan du tävla om ett sådant halsband med valfri bokstav!

Allt du behöver göra är att gå in på bloggen Steampunk i Sverige och ge dina bästa tips om allt svenskt som är steampunkrelaterat!

tisdagen den 15:e mars 2011

Cirkeln/Sirkelen/Cirklen/der Kreis

Äntligen får vi berätta några av de fantastiska nyheterna kring Cirkeln!

Våra fina agenter på Grand Agency har sålt rättigheterna till Norge, Danmark och Tyskland! Och det är mycket trevliga förlag dessutom - Gyldendal i Norge och Danmark och C. Dressler Verlag (Oetingerkoncernen) i Tyskland!

Vi har vetat om det här ett tag, men har fortfarande inte lyckats smälta att vår bok nästa år kommer att finnas ute på fyra språk.

The House Next Door

Det känns som om det var evigheters evigheter sedan jag recenserade en bok här, men nu är det dags igen.

Sist jag träffade Dark Places-Helena hade hon med sig en stor påse böcker. "Jag läste att du hade köpstopp, så jag tänkte att du kunde behöva de här", sa hon och log djävulskt.

Ett av de verk som langar-Helena hade stoppat ner i sin påse med frestelser var The House Next Door av Anne Rivers Siddons.

Colquitt Kennedy lever ett lugnt och lyckligt liv i sitt hus tillsammans med maken Walter. De umgås med sina grannar, och dricker kanske lite för många eftermiddagscocktails, men annars finns inga orosmoln på himlen. Tills de får veta att den ditintills obebodda granntomten har sålts. Visserligen är huset som byggs otroligt vackert, men är det inte något fel med det? Varför skulle annars alla som flyttar in där drabbas av olycka? Colquitt blir alltmer övertygad om att grannhuset är ondskefullt ...

The House Next Door är en annorlunda haunted house-roman eftersom den är helt och hållet berättad ur grannarnas perspektiv. Jag gillade verkligen det greppet. Siddons har också en intressant vinkel på vad huset gör med sina offer, och vissa scener är oerhört suggestiva.

Samtidigt fastnade jag då och då i boken. Det finns något pladdrigt över Rivers Siddons sätt att skriva som jag stundtals blev lite trött på. Redan tidigt fick jag en tydlig bild i huvudet av författaren som en sydstatstant som berättade lite för omständliga historier och klunkade lite för många margaritas på sin front porch. Jag blev alldeles full i skratt när jag fick syn på hennes författarporträtt för det stämde så väl överens med bilden jag redan hade fått.

Pladdrigheten åsido så finns det ett annat problem med boken: Rivers Siddons är väldigt bra på att bygga upp obehagliga stämningar, men när det är dags för den skräckiga punchlinen blir resultatet ganska så ofta ett antiklimax. Jag förstår vad hon är ute efter, och jag gillar hennes idéer kring hur huset opererar, men för det mesta lyckas hon inte skrämma mig.

Med några undantag, det vill säga. För visst finns det scener och partier som har etsat sig fast. Och efter ett småsegt mittparti blir boken riktigt tajt och spännande ända fram till slutet.

The House Next Door är ingen The Haunting of Hill House men en klart läsvärd haunted house-roman, med några spännande idéer och vändningar. Pladdrigheten och de inte lika lyckade greppen har man i slutänden överseende med, för även om sydstatstanten har druckit lite för många margaritas och blir lite långrandig ibland, så är hon i grund och botten en trevlig bekantskap.

P.S. Apropå bilder man får i huvudet ... Ganska så länge trodde jag att The House Next Door var en relativt nyskriven roman. Sedan kommer en beskrivning av ett party där värdinnan hade på sig en "chic sidenpyjamas". Jag kollade på utgivningsåret. 1978. Plötsligt föll alla bitar på plats.

P.S.2. Läs även Helenas blogginlägg om haunted house-romaner!

måndagen den 14:e mars 2011

Filmrapport: Januari

Bättre sent än aldrig, va? De filmer som klarar Bechdeltestet har en stjärna. De med ett "o" har jag sett om!

1. Metropolitan * o (Cinemateket)
2. Winter's Bone * (Cinemateket)
3. Zombieland * (Cinemateket)
4. The Craft * o
5. Night of the Hunter * o
6. Invasion of the Body Snatchers *
7. Pimpernel Smith (Cinemateket)
8. The Scarlet Pimpernel (1934) o
9. Anvil! The Story of Anvil o
10. Red Road *
11. Metropolis o (Cinemateket)
12. Conan the Barbarian
13. Masters of the Universe
14. La Pianiste *
15. Texas Chainsaw Massacre (1974) o (Cinemateket)
16. Hard-Boiled (Cinemateket)
17. Människor helt utan betydelse (novellfilm)
18. La Strada (Cinemateket)
19. In (novellfilm)
20. Getingdans (novellfilm)
21. Detour

Antal sedda filmer: 21
... varav kort/novellfilmer: 3
... varav omsedda filmer: 7
... varav sedda på bio/festival (varav på Cinemateket): 8 (8)
Antal som klarade Bechdeltestet: 8 (38%)

Bäst: Filmer som jag såg för första gången: La Pianiste och Winter's Bone. Metropolitan är en gammal favoritfilm.

Sämst: Utan tvekan Masters of the Universe.

Särskilt minnesvärd/udda filmupplevelse: Att se Metropolis på storduk och med livemusik var fantastiskt mäktig.

söndagen den 13:e mars 2011

B-day

Nu blir det lite privatbloggande för en gångs skull. Jag måste nämligen skryta om de fina födelsedagspresenterna som jag fick av M. i dag (det lilla fyrkantiga kortet är en värdecheck på medlemskort till Fotografiska museet). Nu ska jag läsa!

fredagen den 11:e mars 2011

Fredagsmys med A Game of Thrones

Jag kommer att sitta i konferens hela dagen (en väldigt spännande konferens ...), men jag bjuder på lite knep och knåp med A Game of Thrones och HBO.

Jag har inte testat det själv, så jag kan inte garantera att det är kul och givande, men här är i alla fall The Maester's Path!


torsdagen den 10:e mars 2011

Fantastisk fest!

Om du befinner dig i Stockholm i kväll, så kan du fly vardagen tillsammans med Utopi

Kom och fira släppet av Sveriges bästa serietidning - smockfull med skräck, fantasy och science fiction. Och jag, er ödmjuka blogginnehavare, har bidragit med en krönika.

Vilda hober kan inte hålla mig borta från den här festen! Kom du med, till Morfar Ginko mellan 19 och 23!

UPPDATERING: Här kan ni läsa utopisternas manifest som publicerades i dag i D.N.

onsdagen den 9:e mars 2011

Cirkelns facebooksida - och pipskäggsterror!

Klart ni ska gå in och gilla Cirkelns facebooksida - komsi, komsi!

Det finns även en länk i höger sidfält på bloggen där ni kan klicka "gilla" - lätt som en plätt!

Så där ja. Nu får det vara nog med reklam i dag. I går såg M och jag Ivan den förskräcklige del I på Cinemateket i går. Den är som en opera utan sång, eller en stumfilm med tal. Häftig och intressant film som är en fröjd för ögat.

Det fanns dock två störande moment. För det första var säkert 75% av filmen helt otextad! Inte ens Ivans slutreplik fick vi översatt! Satt textaren och sov medan hen jobbade, eller hade hen överdrivit sina kunskaper i ryska inför arbetsgivaren?

Det andra var Ivans obehagliga skägg. Den här typen av gigantiskt pipskägg gör mig väldigt illa till mods. Ett litet pipskägg kan jag hantera. Men det här! Det kryper i kroppen på mig bara jag tänker på det. (Det finns säkert någon otäck freudiansk förklaring till detta ...)

Om två veckor är det dags för del två. Tills dess får jag väl lära mig ryska och försöka överkomma min fobi genom att titta på de här bilderna. Jag känner redan att det inte kommer att funka alls. Hu.




Skägget ser dig.

tisdagen den 8:e mars 2011

Tematrio - Tre hjältinnor

Om någon har missat det så är det internationella kvinnodagen i dag.

Glory Box firar med en tematrio med tre fiktiva hjältinnor!

Idén till The Hunger Games-böckerna är spännande i sig. Men de hade aldrig blivit så bra om det inte vore för Katniss Everdeen. Hon är tidernas överlevare och känns ändå aldrig så där övermänskligt bra på allt. Katniss är en hel människa och det är därför vi älskar henne så mycket. Skådespelerskan som ska spela henne har mycket att leva upp till ...

Härom veckan skrev jag om filmen Johnny Guitar. Jag vill återigen lyfta fram filmens huvudperson - Vienna. Hon har både haft älskare och prostituerat sig - och tillåts ändå vara filmens hjältinna, utan att dö i lungsot på slutet. Ibland lyckades filmskapare på 50-talet bättre med komplexa och oväntade kvinnoroller, än vad de gör i dag ...

Ja, det kanske är förutsägbart, men vad vore en sådan här lista utan Buffy Summers (Helena på Fiktiviteter har skrivit väldigt fint om BtVS i dag)? Här på bloggen utsåga jag henne till den bästa kvinnliga tevekaraktären på 00-talet och frågan är om hon inte är den bästa hjältinnan någonsin? Eller stryk hjältinna förresten. Hjälte/hjältinna - alla könskategorier. För att citera mig själv (lovar att detta inte ska bli en vana):
De första gångerna jag såg BtVS på TV störde jag mig mest på de fula effekterna. Sedan, när jag började titta "på riktigt" (= jag köpte boxarna) kunde jag inte förstå hur blind jag hade varit.

BtVS handlar inte om monster och vampyrer. Den handlar om att växa upp. Den handlar om livets alla svårigheter. Om vänskap, kärlek och svek.

Det bästa med Buffy Summers själv är inte att hon är bra på att fajtas (även om det är kul det också). Det är att hon är så djupt mänsklig och komplex. Hon är rolig och stark, en ledare och en i gänget, omgiven av människor som älskar henne men alltid ensam, har superkrafter men drabbas av mindervärdeskomplex, tar på sig för mycket och revolterar mot ansvarsbördan.

Alla HBO-serier får ursäkta. Ms. Summers sparkar era rumpor ända till Sunnydale.. 
Haka gärna på - svara eller länka i kommentarerna!


Buffy tycker att du ska fira internationella kvinnodagen med att bli medlem i Amnesty, eller annan valfri organisation som uppmärksammar kvinnoförtryck i världen. 

måndagen den 7:e mars 2011

söndagen den 6:e mars 2011

Veckans söndagsfilm: Cold Comfort Farm


Cold Comfort Farm är en av de bästa feelgoodfilmerna som någonsin har gjorts. Dialogen är kvick, humorn är brittisk och mysfaktorn är skyhög. Dessutom är halva brittiska skådespelareliten med, bland andra: Stephen FryJoanna LumleyIan McKellen och Rufus Sewell. En mycket ung, och duktig, Kate Beckinsale spelar huvudrollen som den rediga Flora Poste, som beslutar sig för att styra upp livet på sina släktingars gård.

Från början var Cold Comfort Farm en tevefilm, men den gick upp på bio bland annat i Sverige, då jag såg den som tonåring och blev helt charmerad. Sedan dröjde det över tio år innan jag såg om den, men den höll lika bra nu som då. För regin svarar John Schlesinger (Midnight Cowboy och Marathon Man).

Någon som har läst boken?

lördagen den 5:e mars 2011

Lördagsgodis!

Sugen på en bra vampyrfilm? The Moth Diaries har blivit film och för regin svarar Mary Harron. 
Läs vad jag har skrivit om den på Filmmedia!

Vad sägs om lite shopping? Martina Bergsjö Johnsson har startat en webshop där hon säljer sina fina broscher. Gå dit och titta!

Eller vill du bara titta på något fint och roligt om Brontësystrarna? Titta på den lilla filmen nedan. Den har snurrat runt ett tag på nätet (minns inte var jag såg den första gången, kan det ha varit Vi som aldrig sa sexist?) men tål att ses om.

fredagen den 4:e mars 2011

En ÄNNU bättre Game of Thrones-trailer

L. tipsade mig om att Entertainment Weekly har lagt ut en exklusiv trailer till  Game of Thrones på sin hemsida. Den går inte att bädda in så ni måste klicka vidare, men det är det värt.

Här finns magi!

torsdagen den 3:e mars 2011

Releasedatum för A Dance with Dragons


Sf-bokhandeln skickade just ut facebookuppdateringen att George R.R. Martin har bloggat om ett definitivt releasedatum för A Dance with Dragons, femte delen i A Song of Ice and Fire.

Så här skriver han själv:

Yes, I know. You've all seen publication dates before: dates in 2007, 2008, 2009. None of those were ever hard dates, however. Most of them... well, call it wishful thinking, boundless optimism, cockeyed dreams, honest mistakes, whatever you like.

This date is different. This date is real.

Barring tsunamis, general strikes, world wars, or asteroid strikes, you will have the novel in your hands on July 12. I hope you like it.

(For what it's worth, the book's a monster. Think A STORM OF SWORDS.)

The dragons are coming. Prepare to dance.

And hey... thanks for waiting.
Vad säger ni? Vågar vi tro honom? 

Läsrapport för februari

Många har redan kommenterat den svacka som har rått i bokbloggosfären under februari månad. Folk har varit sjuka, läströtta och allmänt oinspirerade. Vintern har varit lång.

I januari både läste jag mycket och såg massor av film. Det har varit rätt magert på båda de fronterna under februari. Inte så konstigt kanske då jag tillbringade nästan all min vakna tid med att plöja en viss 500-sidors-bok baklänges och framlänges. Men till slut var vi klara och nu är boken skickad till tryck.

När jag ser tillbaka på mina egna blogginlägg under februari så kan jag konstatera att de har varit förhållandevis få och korta.

Men jag tycker ändå att Glory Box och jag har haft en bra månad!

Jag besökte Göteborgs filmfestival och pratade fan fiction. Det var fantastiskt roligt och inspirerande, framför allt med vissa publikdeltagares respons efteråt.

Jag fick min stiliga nya banner av Karl "Geniet" Johnsson och ordnade en finfin tävling tillsammans med ack så begåvade Martina Bergsjö Johnsson.

Jag satte igång en liten blygsam (?) läsutmaning för mig själv, inspirerad av The Moth Diaries.

Och så avslutades månaden med en orgie i Buffybirollsskådisar med kunniga och engagerade bloggläsares kommentarer.

Vad har jag då läst?

Det är inte värst sådär i början - Åsa Grennvall
Behold the Man - Michael Moorcock
Yakuza Moon - Memoirs of a Gangster's Daughter - Shoko Tendo
The Moth Diaries - Rachel Klein
Fan Fiction and Fan Communities in the Age of the Internet red. Karen Hellekson & Kristina Busse

Antal lästa: 5
Varav ...
... omläsningar: 0
... romaner: 2
... serier: 1
... novellsamlingar/antologier: 0
... biografier: 1
... fackböcker: 1

Det är då inga mastodontböcker jag har plöjt (förutom ovan nämnda bjässe) och inga solklara mästerverk.

Jag gillade Åsa Grennvalls serienovellsamling Det är inte värst sådär i början och tänker nog skriva en liten rescension (jag har tidigare recenserat hennes Svinet här på bloggen).

Bäst tyckte jag om The Moth Diaries (även om den hade sina fläckar), tätt följd av Behold the ManSjälvbiografin Yakuza Moon var intressant och obehaglig läsning, men för mycket BOATS för min smak.

Antologin Fan Fiction and Fan Communities in the Age of the Internet är en antologi med vetenskapliga texter om fan fiction, skrivna av akademiker som även är fans. Jag kan varmt rekommendera den till alla som har ett intresse av fankulturer i allmänhet, och fan fiction i synnerhet.

Nu är det mars och jag har redan börjat bläddra i fem böcker parallellt, samtidigt som jag fortsätter med Alice Munros ljuvliga novellsamling, som jag läser långsamt.

Det mest uppseendeväckande just nu är väl Mats, vår förläggares och min lilla bokcirkel där vi ska läsa och diskutera Virginia Andrews två första böcker i vindsserien. Mats har skrivit mer om det, kan tyckas, smått bisarra projektet här.

onsdagen den 2:e mars 2011

Winter is Coming

Det är inte långt till april nu och här är senaste Game of Thrones-trailern.


Den ser bättre ut än den förra, den saken är klar! Men min pepp är ändå nere på en klart hanterbar nivå efter alla berg-och dalbaneturer. Kanske är det lika bra, annars är det ju som bäddat för besvikelse. Nu ska jag börja läsa A Storm of Swords och vänta på vad mina teve-expertvänner har att säga i april.

UPPDATERING: Jag kan avslöja att jag har en vän som har läst scener från första säsongen och enligt vederbörande var de fantastiskt bra! Peppen steg just igen!

Vad tycker ni, gott folk?

tisdagen den 1:e mars 2011

Boktrailer för Cirkeln

Här är en trailer för den där boken Cirkeln, som jag har skrivit lite om här ... Den 15:e april smäller det!

Och ni får så klart hemskt gärna sprida trailern!