Kinky kassler med Dolphan

Det här inlägget skulle egentligen handla om något helt annat.

Träffade en kompis härom veckan och började prata om Warlock 2 - en av de konstigaste filmer jag har sett. Den är som en korsning av en b-ig 80-talsskräckis (fast den är från 1993), Lilla huset på Prärien och en dålig fantasyfilm. Här är trailern:

Eftersom jag är en sådan inbiten IMDb-nörd började jag klicka runt bland W2-regissören Anthony Hickox övriga alster. Det var då jag snubblade över Jill Rips (alt. titel Jill the Ripper el. Tied Up) från 2000.

Dolph Lundgren spelar en hård snut som jagar sin brors mördare - en mordisk dominatrix. Kolla in den här scenen. Melodifestivalen nästa år?

Jag - en författare

Jag har tidigare nämnt att jag har en bok på g och nu kan jag berätta mer!

Mats Strandberg och jag skriver en trilogi tillsammans. Vi är snart klara med råmanus till första boken. Den kommer (peppar, peppar) ut på Rabén & Sjögren våren 2011. Så här skriver Mats om handlingen:

Vill inte säga så mycket om handlingen, men både jag och Sara gillar ju till exempel Buffy the Vampire Slayer jättemycket. Och Prep av Curtis Sittenfeld.

Sjukt bra beskrivning tycker jag. Fast det blir inga vampyrer på internatskola om någon tror det. Inga vampyrer alls faktiskt. Däremot vänskap, kärlek, angst, skräck och härligt övernaturligt drama.

Mats har ju redan gett ut tre grymma böcker men för mig så är det en väldigt stor grej att kunna kalla mig författare. Jag - en författare. Mäktigt.

Här är Mats och jag med vår fantastiska (och snygga!) förläggare Marie Augustsson.

Emma bloggar: xkcd

Som den nörd jag är tenderar min humor att hamna i samma fack. Xkcd är en helt fantastisk webcomic, framför allt för statistiker och datanördar. Förutom att man kan klicka sig fram mellan tidigare strippar kan man även låta slumpen avgöra vilken man skall skratta åt för stunden.

Fraktfritt!

Jag brukar tipsa om PLAY.com, en utmärkt site som levererar fraktfritt. Nu berättade skräddarn att svenska cdwow också levererar i stort sett utan frakt, endast en liten avgift på fem spänn tilkommer.

Det är ju perfekt med två sådana siter. Till exempel: Scarlet Street hittade jag bara i en dyr utgåva på play men den fanns för 69 spänn på cdwow. Och Madame de... kostade över tvåhundra kronor på cdowow, men fanns för dryga hundra på play.com. Tadaa!

Emma bloggar: Underground art (övergivna platser)

När jag får en kvart-tjugo minuter över brukar jag hamna på TEDs hemsida. TED är en ideell organisation som startade som en konferens 1984. Syftet var att sammankoppla Teknologi, Underhållning och Design (Technology, Entertainment, Design). Idag är TED mer än en årlig konferens i USA, det har spritt sig till flera delar av världen. TED ger inspiration!

För att återknyta till Saras inlägg om övergivna platser vill jag tipsa om en fantastisk fotograf som heter Miru Kim. Hennes 15 min långa TED-föreläsning visar utvalda delar av hennes arbete som urban upptäckare. Hon har valt att söka upp platser dit bara råttor och kryp tar sig. För att fotografera sig själv naken i dessa miljöer.

Punk Noir - Generation Loss

Cassandra Neary är fotograf men har inte tagit en bild på decennier. Istället jobbar hon på lagret på The Strand och super och knarkar bort sin lön. Hon hade sin korta storhetsperiod samtidigt som punkrörelsen exploderade i East Village i mitten av 70-talet. Sedan gick allt åt helvete för Cass. Det enda som håller hennes flytande är vreden.

En dag får hon ett erbjudande om att intervjua Aphrodite Kamestos, en stilbildande fotograf som lever eremitliv på ön Paswegas i Maine. Någonstans vet Cass att det är hennes sista chans och hon tar den. Hela sitt liv har hon sökt sig till världens skuggsida. Men det mörker som väntar henne på Paswegas är mer skrämmande än vad hon någonsin hade kunnat föreställa sig...

Elizabeth Hand har skrivit allt från fantasyromaner, till science fiction, till Star Wars-böcker (!) och romaner baserade på filmer (!!!). Själv har har varit nyfiken på henne sedan jag läste Helenas recension av Waking the Moon. Det var just Helena som satte Generation Loss i händerna på mig. Och det är jag innerligt tacksam för.

Generation Loss är en tät och oförutsägbar roman med starka drag av thriller. Hand bygger upp en suggestiv, gotisk stämning som snuddar vid det övernaturliga mitt bland övervintrade hippier och chattande emokids. Just den här lyckade blandningen av mysticism och realism gör bokens mer rysansvärda partier extra rysliga. Jag satt och fick gåshud när jag läste.

Cassandra "Scary" Neary har alla de drag som traditionellt sett gör en kvinnlig karaktär "omöjlig" att sympatisera med: hon ligger runt, krökar, ljuger, stjäl och är allmänt oansvarig. Kudos till Hand som har modet att skriva en sådan kvinnlig huvudperson - och för att hon gör det så fantastiskt bra.

Nu önskar jag bara att någon av de amerikanska tv-genierna plockar upp den här boken och gör serie av den. Karaktärerna och miljöerna är fantastiska och storyn skulle man definitivt kunna dra ut på.

Övergivna platser

Jan Jörnmark åker runt och fotograferar övergivna platser - allt från slott till fabriker - och lägger upp bilderna på sin hemsida. Ett av de senaste tilläggen är Penthouse-grundaren Bob Gucciones lyxresort på den kroatiska ön Krk. Så här såg det ut när det begav sig...

... och här kan ni titta på hur resterna av 70-talsdekadensen ser ut idag. Rekommenderas varmt till alla postapokalyps-romantiker!

Gentlemen Broncos

Vrångmannen tipsar i en kommentar om Gentlemen Broncos av Jared Hess (Napoleon Dymanite). Efter vad jag förstår handlar den om en ung nörd som får idén till en sf-roman snodd av en etablerad författare. Ser ganska trevlig ut tycker jag!

Buffy vs. Angel?

Häromdagen hittade jag den här smaskiga nyheten: volym sju av Buffy the Vampire Slayer säsong åtta kommer att släppas 6:e oktober. Här är det härliga omslaget:

*Spoiler, säs. 1-3* Jag tyckte att Buffy och Angel hade fantastiska ögonblick i säsong ett och två av BtVS. Sedan tröttnade jag lite och tyckte att det var rätt skönt att survampyren försvann i säsong tre. Men det superfina avsnittet i Angel - I Will Remember You - fick mig på andra tankar när det gällde Buffy/Angel. Överhuvudtaget är ju Angel en mycket bättre karaktär i sin egen serie. Bittert nog dök ju aldrig SMG upp mer i den serien. Men nu verkar det alltså vara mer Angel/Buffy-angst på g!

Det enda som hade kunnat göra mig mer peppad var om Jane Espenson hade skrivit igen. Volym sex var ju, som sagt, bäst i hittills.

Frodo, don't wear the ring...

Ikväll såg M och jag klart säsong ett av The Flight of the Conchords. Lite ojämn men underhållande. Har någon sett säsong två?

Firar den sista skälvande halvtimmen av Geek Pride Day med en passande FotC-video.

25:e maj är Geek Pride Day!

Skräddarn a.k.a. DJ Dumfan uppmärksammar Geek Pride Day. Högtidsdagen är lagd till den 25:e maj till minne av Star Wars-premiären 1977. Den är särskilt populär i Spanien och har bland annat firats med en parad med 300 nördar och en mänsklig pacman.

Nördar, förenen eder! Här är manifestet:

Rights:
The right to be even geekier.
The right to not leave your house.
The right to not like football or any other sport.
The right to associate with other nerds.

The right to have few friends (or none at all).
The right to have as many geeky friends as you want.

The right to be out of style.
The right to be overweight and short-sighted.
The right to show off your geekiness.
The right to take over the world.

Responsibilities:
Be a geek, no matter what.

Try to be nerdier than anyone else.
If there is a discussion about something geeky, you must give your opinion.
To save and protect all geeky material.
Do everything you can to show off geeky stuff as a "museum of geekiness."
Don't be a generalized geek. You must specialize in something.
Attend every nerdy movie on opening night and buy every geeky book before anyone else.
Wait in line on every opening night. If you can go in costume or at least with a related T-shirt, all the better.

Never throw away anything related to geekdom.
Try to take over the world!

Teen Wolf

Trodde att det här var något slags Onionskämt först. Men detta är alltså en ny subkultur i Staterna. Gotta love those kids.

Mer Bret - Imperial Bedrooms

Mycket Bret Easton Ellis blir det idag. Jag råkade se att hans senaste roman - Imperial Bedrooms - kommer ut om knappt en månad (15 juni). Den är en uppföljare på debuten Less than Zero och utspelar sig tjugofem år efter händelserna i den boken.

Smakprovet som finns på den officiella sajten kan sammanfattas som följer: meta, meta, meta, ond bråd död, lyxliv, alienering, missbruk, bla, bla, bla. Själv kände jag noll komma noll sug att läsa vidare. Det känns som att författaren har skrivit enligt sitt eget formulär 1A utan den nerv som han tidigare har visat prov på. Men jag kanske är orättvis och extra sur efter min Bret-bashing? Läs och döm själva!

Sjukt fult omslag har den i alla fall. Med lite mer fantasy eller sf-innehåll skulle den nog kvala in här.

Tröstvideo

Efter Brets grisiga uttalande måste jag trösta mig med Robyns nya video.

Robyn 'Dancing On My Own' (Official Video) from Robyn on Vimeo.

...och dagens gristryne går till Bret Easton Ellis

Jag hade en period när jag tyckte att Bret Easton Ellis var fantastisk. På senare år har mitt intresse svalnat. Glamorama tyckte jag var en plåga. Lunar Park gillade jag men det var inte kärlek. Vilket jag är glad för idag.

Det är alltid skönt att inte ha någon på piedestal när sagda person uttalar sig som ett megapucko. Det här är vad Mr. Ellis har att säga om kvinnliga regissörer. Jag orkar inte kommentera. Läs och gråt.

Emma bloggar: Bokenkät- De tre senaste

Här kommer min ifyllda Bokhora-enkät lite eftersläntrande.

Senast påbörjad bok: The Moral Animal av Robert Wright. En populärvetenskaplig bok om evolutionär psykologi och evolutionär biologi. Det kommer att krävas många romare innan jag tar mig igenom den här.

Senast köpta: Peter-Peter av den finska författarinnan Aila Meriluoto. Aila Meriluoto är mer känd för sina dikter, men det här lär vara en mustig fiktivisering av en självupplevd passion.

Nyfiken på: Tangoexperimentet av Maria Törnqvist.

Neon Angels On the Road to Ruin

The Runaways har haft premiär i Staterna nu. På Rotten Tomatoes får den 62% "freshness"och jag kan tänka mig att det inte är en fantastisk film.

Men min personliga pepp har (farligt nog?) inte minskat. Jag längtar efter den här filmen! Det finns ännu inget svenskt premiärdatum för bio eller DVD. Här är den längre trailerversionen och ett klipp. Gåshud!

stoppa lagningen

http://shootmewhileimhappy.blogspot.com/2010/05/apropa-stoppa-langningen-kampanjen.html

Emma bloggar: Iliaden – en cover

Läste nyligen klart Iliaden – en cover av Dimitrios Iordanoglous. Dimitrios Iordanoglous är doktor i antik grekiska med intresse för den antika erotiska litteraturen.

Iordanoglous bok är en ny version, en tolkning av Iliaden. En coverbok helt enkelt. SVD beskriver den som en intervention i litteraturhistorien, som en film som klippt ned bokmanusets döda partier. Titeln antyder att det är något mer är en ny tolkning av Iliaden. Jag skulle säga att det är inte bara språket, kontexten och möblerna som är moderniserat, utan även det mellanmänskliga. De små sociala interaktionerna. Det uttalade och det outtalade är i Iordanoglous bok lättare att relatera till, lättare att bli upprörd över, men svårare att distansera sig från. Brutaliteten i historien blir plötsligt inte en saga längre utan ganska närvarande och fullt möjlig att sätta sig in i. Akilles vrede blir ett enkelt psykbryt. En Glock och stridsgas används istället för ett svärd och spjut. Iordanoglous använder ett slags förortstalspråk genomgående i boken. Ett språkgrepp som på sina ställen kan uppfattas som platt. Men Illiaden är trots detta en mycket bra cover. Det är ett nedskrivet muntligt sätt att föra vidare de antika myterna, ett spännande sätt att förhålla sig till vårt kulturarv. Detta är något som jag tror lockar fler att läsa olika versioner av Homeros Illiaden. Och Iordanoglous har koll, både på både forkning kring antikens kultur och vår samtidskultur. Han väver snyggt ihop dessa i sin bok och visar att det går att tolka Homeros Iliaden på ett modernt sätt utan att tappa kontakten med tidigare tolkningar. Jag hoppas därför att det kommer fler bokcovers lika bra och lika väl underbyggda som denna.

Fredagsnostalgi

Åh, jag minns hur jag och min syster stod och hoppade upp och ner i soffan till signaturmelodin.

And remember my friends, future events such as these will affect you in the future.

Ibland önskar jag att jag kunde bli tvåhundra år gammal för att få se vad som händer i framtiden. Så kände jag imorse när jag läste om den första konstgjorda organismen. Det lär ju inte bli något mer spännande än bakterier i början men sen så!

Barbara the babe

Såg den här bilden av Barbara Stanwyck på tv och var tvungen att googla fram den och lägga upp den här. Är hon inte fantastisk?

Holy cats, mother!

Häromdagen såg jag All That Heaven Allows med Jane Wyman och Rock Hudson. Wyman spelar en välbärgad änka som blir kär i sin frihetsälskande trädgårdsmästare (Hudson). Men kärlek över klassgränserna provocerar den trångsynta småstadssociteten. Mycket snyft blir det.

Douglas Sirk var kungen av melodram och har inspirerat regissörer som Fassbinder, Todd Haynes och von Trier. De två förstnämnda har gjort parafraser på just All That Heaven Allows - Rädsla urholkar själen respektive Far from Heaven. Jag har inte hittat några direkta belägg för det men det känns som att även David Lynch borde vara ett Sirk-fan.

Sirk bjuder på häpnadsväckande ljus, färgkomposition och foto samt smärtsamt trovärdig psykologi. Filmens ångestklimax, som utspelar sig på julafton, är så diaboliskt att det nästan inte går att andas (man kan riktigt höra von Trier jubla). Den gör sig dock inte riktigt utan att en har sett resten av filmen. Här kommer istället en läcker scen med Wyman och hennes äckliga, självupptagna barn.

Betyg: 4+

Filmen är en riktig snyftare men lika mycket - om inte mer? - en nattsvart ironisk kritik av den amerikanska övre medelklassen som har gjort materialismen till religion.

Inget spex med Jonah Hex

Äntligen! En till film om en seriefigur som ingen bryr sig om!

Josh Brolin (bless his heart) pratar med kleenex i munnen à la Marlon och Meg Fox är, hör och häpna, en sexig brud (!!!). Och - nu får ni hålla i er - John Malkovich spelar ond!

På det hela taget ser Jonah Hex lite ut som en blandning av Van Helsing och Wild Wild West. Mm, jag kan knappt bärga mig. Här är trailern.

Indiefilm

Manusförfattaren och regissören Annika Ivarsson lade upp det här klippet på sin blogg Pikosekunder i början av året. Sent omsider härmar jag henne:

The Dirty Garage - watch more funny videos

Richardson i mitt hjärta

Förra veckan såg M och jag klart Deadwood. Jag hade hört att säsong tre skulle vara rätt svag men jag tycker definitivt att den hade sina stunder. Även om mordet på (*spoiler-länkvarning*) en viss person var lite för mycket för mina nerver...

En sak som jag gillar med Deadwood är hur de bygger upp mot klimax enligt alla dramaturgins regler - bara för att desarmera hela situationen på ett oväntat sätt. Ibland tycker jag att de tar det greppet lite väl långt - och till slut blir det förutsägbart i sig - men på det hela taget är det ett roligt manustrix.

Men så till mitt egentliga syfte med det här inlägget.

Jag har tidigare lovprisat E.B Farnum, "Calamity" Jane Canary och Ellsworth. Men en av seriens allra mest fantastiska bikaraktärer är ju Richardson. Jag älskar Richardson. Ralph Richeson som spelar honom måste vara något slags geni. Tyvärr hittade jag inget klipp när han tillber hjorthornen (ni som har sett serien vet vad jag menar) men de här får duga.

Emma bloggar: Bruno Latour - Can Nature be Recomposed?

I tisdags besökte jag en föreläsning av Bruno Latour på Nobelmuseet i Stockholm. Han är professor och vice-president vid forskningsinstitutet ”Institut d'Études Politiques de Paris” och är väl citerad inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga disciplinerna, lite av en akademisk stjärna. Latour har skrivit ett flertal böcker som behandlar den naturvetenskapliga forskningens inverkan på samhällsvetenskap och humaniora. Hans talarstil, att läsa innantill i en timme, avskräckte dock den bäste lyssnaren. Men i slutet av föreläsningen kom dialogen i form av en längre frågestund.

I tisdags pratade Latour om att Kantifiera naturen. Få oss att inse att det är vi, människan som skapar naturen, och naturbegreppet. Bland annat pekade han på hur människans förhållande till och syn på naturen har skiftat över tiden.

Men är naturen inte redan Kantifierad, bland icke religiösa [relativister]? Många betraktar nog fortfarande naturen med dubbla ögon. Å ena sidan ses naturen som skapad av människans ingrepp och förändringar, men samtidigt ses naturen som något utanför oss själva. Något objektivt. Något som innehåller sanning. Vi kan kalla detta vad som helst, religiösa kallar det gud, låt oss bara säga inversen av det människan skapade. Det vill säga något vi inte vet något om och aldrig kommer att veta något om. Latour menar att denna invers inte existerar och att naturen, som vi ser den, är av människan skapad. Dvs det finns inget utöver människans förnimmelser. Ingen objektiv natur. Ett religiöst argument skulle vara att man med detta tänkande sätter människan som gud. Och det är precis det man gör, man håller människan ansvarig för dess handlingar och ingen annan. Inget av detta är särskillt nya eller banbrytande tankar. Det nya som Latour ville föra fram var snarare vikten av att tänka på hur människan konstruerar eller komponerar (som han föredrog att kalla det). Människan måste skapa naturen med stor varsamhet. Han såg dagens ekologiska kris som en väckarklocka för människan att tänka om. Att tänka på hur vi komponerar naturen. Människan måste tänka hållbart, ur ett perspektiv där naturen själv inte besitter sanningen.

Han fick senare frågan om vad om skiljde konstruktion från komposition (Compositionism – som hans nya begrepp hette). Han svarade han att det enda som han såg som skillnad var det estetiska, konsten. Konsten ansågs vara en viktig del av den politiska hållbarhetsdiskussionen.

Den här typen av diskussion förs mycket sällan bland dagens nationalekonomiska akademiker. En diskurs som onekligen vore både intressant och nyttigt för nationalekonomin, framför allt med tanke på att nationalekonomin de senaste decennierna har närmat sig de naturvetenskapliga metoderna och disciplinerna mer och mer.

Blonde och The Emperor's Children på vita duken!

Har ni sett att JCO:s Blonde ska bli film (igen, typ)?

Naomi Watts ska spela Marilyn och kommer säkert att göra det med den äran.

Nya zeeländaren Andrew Dominik har tidigare regisserat The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford och testosteronstinna Chopper. Nu ska han ta sig an en av de bästa romanerna som har skrivits i modern tid.

Jag har inte sett någon av Mr. Dominiks tidigare alster, det blir nog till att hyra snart så att jag kan lugna mina nerver. Just nu ligger min upphetsning på en ganska avvaktande nivå: mer rädd för ett stort misslyckande än pepp på filmen.

Det gäller dock inte för adaption nummer två. Här känner jag redan peppen stiga till farliga höjder.

Noah Baumbach (The Squid and the Whale, Margot at the Wedding samt snart bioaktuella Greenberg) har adapterat och ska regissera en film baserad på Claire Messuds The Emperor's Children! Jag var ytterst förtjust i Messuds roman och i kombination med favoriten Baumbach - yummy!

Hur känner ni? Rädd eller pepp?

We are the robots

Gå in och titta på Spike Jonzes fina kortfilm I'm Here. Ja, den innehåller många indiekärleksfilmsklyschor men robotarna gör att det funkar. Huvudpersonen är bara för bedårande. En ensam robot. Aw...

Betyg: 4

Försök ignorera att den är sponsrad av Absolut Vodka.

Sex and the City 2 frågor

Kan någon förklara för mig...

1. Varför SJP inte har några ögonvitor? (Klicka på bilden...)

2. Varför hon håller i ett par 3D-brillor i lorgnetteformat?

Och där slutar min nyfikenhet på filmen.

Viragoblogg

Den här fina bloggen hittade jag när jag satt och googlade på Viragotitlar.

Någon som har Viragotips?

I helgen städade jag cirka 2/3-delar av bokhyllorna. Jag passade på att "genresortera" i romaner, novellsamlingar, skräck, fantasy, sf, deckare samt reportageböcker och biografier. Dramatik, lyrik, serier och kurslitteratur står sedan länge för sig.

Jag känner mig rysligt nöjd. Inte bara för att det tilltalar min sorteringsfetisch men för att det kommer göra det mycket lättare att hitta just den där boken som jag är sugen på.

Det jag blev mest förvånad över var:

1. Hur pass få novellsamlingar jag har i min ägo.

2. Att jag faktiskt lyckades sortera ut ungefär tre kassar böcker utan ett spår av saknad. Några av de titlar som åkte var Gateway, Wicked Lovely och The Midwich Cuckoos, det snygga omslaget till trots.

Ett av de mest fantastiska inslagen i min bokhylla är de cirka åttio Virago Modern Classics som jag har i min ägo. Min mor hade engelsk bokhandel på nittiotalet och hade alltid Viragoserien inne. När bokhandeln stängde tog hon hand om dem.

När jag hjälpte henne att sortera bokhyllan härom året upptäckte vi att hon hade massor av dubbletter. Självklart ställde jag upp som fosterförälder!

Här är en lista över de författare som finns representerade i min Viragosamling (ca 75 titlar). De som jag har läst något av är kursiverade. Det vore kul att få några tips och kommentarer. Jag har i och för sig aldrig läst en dålig Viragobok men vissa är ju bättre än andra. Särskilt nyfiken är jag på Nina Bawden eftersom jag har sju titlar av henne. Någon som har läst?

Barker, Pat

Bawden, Nina

Braddon, Mary E.

Brontë, Anne

Brophy, Brigid

Bridge, Ann

Carter, Angela

Cather, Willa

Colette

Comyns, Barbara

Hardwick, Elizabeth

Hewett, Dorothy

Keane, Molly

Kennedy, Margaret

Kesson, Jessie

Kingsolver, Barbara

Lehmann, Rosamond

Marshall, Paule

Maitland, Sara

Mrs Oliphant

Paley, Grace

Powell, Dawn

Sackville-West, Vita

Smith, Stevie

Stead, Christina

Taylor, Elizabeth

Townsend Warner, Sylvia

von Arnim, Elizabeth

Webb, Mary

Welty, Eudora

West, Rebecca

Wharton, Edith

White, Antonia

Wilson, Barbara

Emma bloggar: Palle del I

Det är dags att erkänna, jag håller fortfarande av min tonårsidol. Paul Andersson. Han som hade en kort romans med livet. Med myten. Med sig själv. En man med egensinne som verkade ha varit helt befriad från självdistans. Han beskrevs ofta som en svensk Rimbaud i 50-tals tappning. Han var även en självklar del av Klarabohemerna.

När jag vill hålla tag i tiden som går utan att jag hinner med den brukar jag plocka fram mitt exemplar av Ode till okänd konstellation. Det är ett litet stencilhäfte som gavs ut 1952. Det är förlaget Metamorfos andra häfte, en dikt i 10 delar. Det är Paul Anderssons första utgivna dikt. Dikten är av romantisk karaktär. Och texten forsar fram, som om alla ideal var besudlade utom de just de poetiska. Efter en kort introduktion öppnas dikten med följande.

1. Varje dag lever jag som fågelhjärta.

Jag samlar dina blickars örnar att egga upp till strid

mot övertygelsen om vädersträckens oförenlighet.

Jan Magnusson har forskat om Paul Anderssons liv och diktning och gav 2004 ut boken Blodrikets bortesta gränser - Om Paul Andersson. En njutbar läsning för ett Paul Andersson-fan.

Bokenkät- De tre senaste

En bokenkät från Helena på Bokhora.

Senast påbörjad bok: Lonely Werewolf Girl av Martin Millar. Kalix (!) är en knarkande varulvstonåring på villovägar. Glossy och samtidigt skitig samt med en rejäl skopa brittisk humor. Neil Gaiman gillar och det gör jag också.

Senast köpta: The Lathe of Heaven av Ursula K. Le Guin, Roadside Picnic av Arkady & Boris Strugatsky, The Boat av Nam Le, Valis av Philip K. Dick och Books of Blood 1-3 av Clive Barker. Jag kanske bör tillägga att jag håller på att göra av med presentkort som jag fick i 30-årspresent.

Nyfiken på: Elizabeth Hand. Hon verkar ha skrivit en hel radda böcker i min smak. Jag har haft Generation Loss hemma ett tag. Tror att jag ska börja med den.

Veckans tips 9: Beastie Battlestar

Tack igen till M. för tipset! Originalet finns här för jämförelse.

Veckans tips 8: Stuff that almost killed me

Har du sett The Hurt Locker? Inte? Tyvärr är du långt ifrån ensam. Av de filmer som har belönats med Oscars för bästa film och regi har THL gått sämst på bio. Kanske är det temat. Kanske är det avsaknaden av stjärnor i huvudrollerna. I vilket fall som helst är det väldigt synd för den här filmen är förbannat bra och fler borde se den!

Sergeant First Class William James (Jeremy Renner) desarmerar bomber åt den amerikanska armén i Irak. Han har överlevt 800 stycken. Frågan är om kan överleva kriget. Vi får följa honom under hans tid med Bravokompaniet under den sista månaden innan planerad hemfärd.

I början verkar filmen vara en ganska typisk krigsfilm men steg för steg bryter Kathryn Bigelow ner klichéerna och plötsligt är vi Där. Det är enormt skickligt gjort. Ända sedan jag såg filmen har jag velat se om den men jag vet inte om jag orkar riktigt än. För den här filmen gör ont på riktigt.

Betyg: 5

Se den, men se den inte ensam

Veckans tips 7: Världens nördigaste alfabet

Resten finns på Unreality. Tack, M. för tipset.

Veckans tips 6: Rockstjärnan och spöket

Rockstjärnan Judas Coyne har byggt sin karriär på att flirta med ondskan. När han får erbjudandet om att köpa ett spöke på nätet tackar han omedelbart ja. Det skulle han inte ha gjort...

Och där slutar min resumé för mer tänker jag inte avslöja. Heart-Shaped Box är en sjukt spännande och underhållande roman. Joe Hill skriver grymma skräckscener och det är rätt mycket köttigt äckel också. Samtidigt är den fin och mysig på något sätt och det saknas definitivt inte humor.

Jag antar att jag måste nämna att Joe Hill är Stephen Kings son också. Nu var det sagt. Läs boken!

P.S. Neil Jordan ska göra filmen ser det ut som.

Veckans tips 5: Den georgiska nationalbaletten

Tack, L. som tipsade.

Veckans tips 4: Den längsta mannen på jorden

The Tallest Man on Earth är ett fint artistnamn och hans skiva Shallow Grave gillade jag skarpt.

Nu har Leksandsgrabben Kristian Mattson (som han egentligen heter) släppt en ny fullängdare. Wild Hunt heter den och är nästan lika bra som den första.

Men den här låten är från Shallow Grave.

Veckans tips 3: Klonen anfaller

Cube-regissören Vincenzo Natali har gått och gjort sci-fi igen. Splice handlar om Adrien Brody och Sarah Polley som genmanipulerar fram en bebbe som inte är helt mänsklig.

Jag gillade verkligen Cubes täta, klaustrofobiska och sjuka stämning. Visst, när jag såg om den märkte jag att skådespeleriet var rätt skakigt och att manuset kanske inte var hundra procent. Jag kan tänka mig att Splice har liknande problem.

Men vetenskapsmän på film som leker gud - det är bra saker det.

Veckans tips 2: Den fantastiska räven

En annan film jag såg på den långa flygresan hem var Wes Andersons Fantastic Mr. Fox. Åh, vilken mysig och fin film. Och åh, vad jag vill se om den på en skärm som är större än 15x20 cm. Men även i detta stympade format - och med uselt ljud - får den:

Betyg: 4+

Jag försökte verkligen hitta en trailer utan en flåshurtig speakerröst, men det gick inte. Se filmen istället.

Veckans tips 1: Film Noir

Den här veckan kommer jag bara att tipsa om bra saker! Till att börja med den här fantastiska DVD-boxen som innehåller nio stycken film noir-klassiker.

The Killers (1946)
Double Indemnity (1944)
The Big Steal (1949)
Crossfire (1947)
Out of the Past (1947)
The Blue Dahlia (1946)
The Glass Key (1942)
This Gun For Hire (1942)
Farewell My Lovely el. Murder, My Sweet (1944)

I helgen såg M och jag The Glass Key - en mästerlig film med underbara små detaljer, matlagande gangsters, män i strumplästen och homoerotiska spänningar. Alan Ladd och Veronica Lake spelar huvudrollerna och William Bendix är fantastisk som gangstern Jeff.

Betyg: 4+

På den utmärkta bloggen Film Noir of the Week finns en mer utförlig recension.

Fugly omslag

Bloggen Drömmarnas berg tipsar om Good Show Sir - Only the worst Sci-fi/Fantasy book covers. Gå in, rys och njut.